För exakt en vecka sedan anlände jag till landet på andra sidan jordklotet. Två dagar tidigare stod jag på Arlandas flygplats i Sverige, förväntansfull och fortfarande med känslan av att ingenting hände på riktigt. Det gick inte att fatta att jag inte kommer att komma tillbaka på ett år. Det har jag fortfarande inte fattat. Men lite verkligare blev det när vi lämnade våra familjer bakom oss och boardade planet mot Bangkok.

Vi lämnade Sverige på eftermiddagen och kom fram till Bangkok 5 på morgonen lokal tid, 1 på natten i Sverige-tid. Det var 29 grader varmt. Hotellet vi skulle spendera de kommande 15 timmarna på hade som tur var bra AC.

Vi åt, badade, spelade diverse kortspel och tärningsspel, åt igen och bara njöt av att inte sitta på ett plan. Tiden gick ganska fort och snart var det dags att säga hejdå till våra kompisar som skulle till Nya Zeeland. Några timmar efter det var det vår tur att boarda flyg nummer 2, och förbereda oss för ytterligare 10 timmars flygning.

Till skillnad från Einar fick jag och Antonia knappt någon sömn på planet, och när vi anlände till Brisbane Airport 11 på morgonen hade jag sovit ca 1 timme på nästan två dygn. Det glömde jag dock bort när jag fick ett varmt välkomnande av min councelor Jim och hans familj, samt några medlemmar från mitt Rotary-distrikt.

Dagen jag kom hit, och några dagar framöver, var det kallt och blåsigt. Australiensarna i Queensland vet tydligen inte hur man bygger värmeisolerade hus heller så inomhus var det också svinkallt. Kändes inte riktigt som att man kommit till Australien med det vädret, men nu är det i alla fall på väg uppåt.

De första dagarna var ganska lugna; jag fick träffa min councelors familj och vi åt Fish and Chips på golvet – en familjetradition; och på söndagen åkte vi ut och kollade på kängurur.

 

 

Hittills har jag trivts bra, och jag längtar inte hem. Folk är trevliga här, även om de kör på fel sida av vägen, lagar mat som inte smakar någonting, har toan och handfatet i olika rum, inte kan bygga hus och pratar så att man inte begriper (smile and nod funkar i de flesta fallen). Ja, här kan jag faktiskt tänka mig att bo i ett år.

/Hanna